Etikettarkiv: kommuner

Gratis isbroddar förebygger fallolyckor eller onödig kostnad?

Isbroddar förebygger fallolyckor bland äldre vintertid
Foto: Claudio Bresciani/ TT

Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen i Sverige. Enligt MSB:s rapport ”Samhällets kostnader för fallolyckor” (2010) kostar fallolyckorna 22 miljarder kronor per år. Ifall isbroddar förebygger fallolyckor, skulle det då kunna vara lönsamt att dela ut sådana gratis?

Statistiken över kostnaderna från MSB omfattar visserligen alla fallolyckor bland äldre, inte enbart p.g.a. is/snö. Andelen 65+ i befolkningen ökar stadigt medan incidensen för en fallolycka fortfarande ligger på 1 gång vart 3:e år. Det är samma som att var tredje äldre (65+) person faller en gång varje år (Källa: Healthworks 2000). Det motsvarar ett fall varje minut i Sverige. Därmed är samhällets kostnader för fallolyckor stadigt stigande.

Göteborg: ”Isbroddar förebygger fallolyckor”

Sedan 2013 har Göteborgs Stad erbjudit gratis utdelning av broddar till kommunens äldre befolkning (65+) i ett försök att reducera antalet fall och halkolyckor på is och snö.

Hösten 2020 erbjöd man således knappt 12 000 nyblivna 65-åringar ett brev med erbjudande om gratis broddar. 45 % av dessa nappade på erbjudandet. Kostnaden för kommunen är ungefär 500 000 kronor per tillfälle.

Under ett år – 2019 – ströks förmånen med fria isbroddar. Motivet från kommunstyrelseordföranden var att ”det inte hör till kommunens kärnverksamhet”. Man tog det beslutet trots att en studie av Robin Holmberg vid Karlstads Universitet, gjord 2017, nyligen hade publicerats. Den studien visade tydligt att antalet fall/halkincidenser på is/snö bland äldre invånare i Göteborgs kommun hade sjunkit med hela 36 procent efter kommunens åtgärd. Detta är högt med tanke på att det bara är ca 45 % som väljer att nappa på erbjudandet. 2020 återinförde man förmånen med fria broddar till Göteborgs 65-plussare.

Vem betalar?

Intressant i sådana här diskussioner är att kostnaderna och nyttoeffekterna påverkar olika budgetar. Det är likadant som för om man ska minska eller öka insatserna för halkbekämpning. Kommunen finansierar en åtgärd som minskar samhällskostnaderna för både kommuner, landsting och staten.

Individen betalar den största delen av kostnaderna för fallolyckor
Fördelning av kostnaderna för fallolyckor efter primär kostnadsbärare

Och det är ändå individerna som får betala den högsta kostnaden. Det är dessa som drabbas värst, både rent fysiskt i form av lidande, och ekonomiskt. Individernas andel är hela 45 %, vilket för hela Sverige blir ca 10 miljarder kronor per år. (Källa: ”Samhällets kostnader för fallolyckor” MSB – 2010).

Vad tycker du? Ifall isbroddar visat sig förebygga fallolyckor, ska då kommuner dela ut gratis isbroddar till äldre?

Kommuners vinterväghållning

Att snöröja och bekämpa halka behöver anpassas efter de lokala förutsättningarna och skiljer sig därför över landet. Våra kommuner har därför satt upp regler för hur vinterväghållning ska gå till. Dessa uppdateras emellanåt efter ambitionsnivå och vad budgeten tillåter.

När man inte är nöjd med hur snöröjning och halkbekämpning fungerar bör man vända sig till sin kommun och klaga, men det kan vara svårt för en lekman att förstå hur hela systemet är upplagt. Så därför drar man sig gärna för att göra detta. Man känner heller inte till de krav kommunerna ställer på sina underentreprenörer, som oftast är de som utför arbetet, och klarar därför inte att ta diskussioner runt vinterväghållningen.

Bilden visar obefintligt snöröjd trappa ned till gångtunnel, och som man tvingas använda för att passera vägen.
80-åriga Elvira på väg ned i gångtunnel. Året var 1986.

Jag har därför här sammanfattat vad vår egen kommun, Göteborg, har för riktlinjer för snöröjning och halkbekämpning och förhoppningsvis kan det vara till lite hjälp när man ringer sin egen kommun:

Mellan 15/10 – 15/4, vinterväghålls de kommunala gatorna inom Göteborgs Stad av stadsmiljöförvaltningen. Det gäller huvudgator, bostadsgator, backar, GC-banor, hållplatser, gångbanor och övriga ytor som stadsmiljöförvaltningen förvaltar.

För att beredskapen ska gå ut och snöbekämpa krävs ett uppfyllt startkriterium, vilket varierar för olika gator. Det ska ha snöat mellan 2-5 cm innan startkriteriet är uppfyllt. Därför kan det ibland dröja innan snöpådragen startar.

Gatorna har olika prioriteringsordning. Större gator, där många färdas och där kollektivtrafiken kör, går först. Sist kommer mindre gator, som bostadsgator.

Olika gator har även olika åtgärdstider. De större gatorna behöver snöbekämpas tidigare då fler använder dessa. Åtgärdstiderna bygger på en ”normalvinter” eller ”normalsnöfall”. Kommer det 10 cm snö, eller mer, kan det vara svårt att hålla tiderna. Stadsmiljöförvaltningen får då gå tillbaka ytterligare ett tillfälle (eller så länge det snöar) och ploga om på nytt. Skulle det bli riktigt mycket snö får förvaltningen prioritera framkomlighet i första hand för kollektivtrafik och gående.

Inom momentet halkbekämpning och snöröjning finns bostadsgator som benämns backprogram. Backprogram innebär att förvaltningen åtgärdar dessa gator först i ett område då de anses vara så branta att de måste få en tidig åtgärd för att kunna köras på. Förutom flis på dessa gator lägger stadsmiljöförvaltningen även ut salt. Vid snöröjning prioriteras sträckor till förskolor och skolor liksom gångvägar till kollektivtrafikhållplatser.

I centrum finns det många gator som är smala eller på annat sätt saknar möjlighet till att lägga upp snöhögar. Från dessa gator måste man därför köra bort snön.

På gator där det kör kollektivtrafik finns också krav på att ploga både körytor och hållplatser. Det får inte plogas upp snövallar i ändarna på hållplatserna. Dels är de siktskymmande och dels svänger bussars överhäng ut över hållplatsen och kan skrapa i dessa snövallar.

Så kallad moddplogning ska alltid ske efter snöfall om det råder töväder.
Modd som slungats ut på gång eller cykelbana måste åtgärdas.
Snöröjning i spårområde kör efter planerade rutter. Rengöring av växlar ska inte påbörjas förrän snöröjningsfordon passerat.

Så försöker man genomföra vinterväghållningen i Göteborg, en stad som är både är kuperad och har en komplicerad trafikmiljö med tåg, spårvagnar och bussar blandade med oskyddade trafikanter.

Fakta om användningen av vägsalt

Fakta om vägsalt

  • I Sverige använder Trafikverket årligen ca 250 000 ton vägsalt på det statliga vägnätet. Därtill kommer minst lika mycket ytterligare som sprids av kommuner, fastighetsbolag och privatpersoner och som det saknas statistik över.
  • En anledning till att man saltar och inte sandar på t.ex. motorvägar är att vid snabbare trafik så förstör sanden lacken på fordonen.  Sandar gör man bara på mindre vägar enligt  Richard Hovemyr, trafikledare vid Trafikverket.
  • Vägsalt är bara effektivt för att smälta is och snö ned till ca  9 minusgrader. Om man först har saltat så att vägbanan är våt av vatten och saltlake och temperaturen sedan sjunker ytterligare, så kan det frysa till is. Då finns risken att det blir ännu halare.
  • Vägsalt innehåller utöver natriumklorid (NaCl = koksalt) gips (CaSO4) och natriumferrocyanid  (Na4Fe(CN)6 x 3H2O) för att saltet inte skall klumpa ihop sig.

    Plogbil med spridare för vägsalt
    Snöplog med saltspridare

Trafikverkets avvägningar vid vägsaltning

  • Av framkomlighets- och trafiksäkerhetsskäl används vägsalt (natriumklorid; NaCl) för halkbekämpning på svenska vägar vid temperaturer kring 0 °C.
  • Det statliga vägnätet är uppdelat i fem vinterstandardklasser Vägsalt enligt Trafikverket vars logotyp visas härutifrån krav på väglaget. Kraven anger typ av insats för snöröjning och halkbekämpning och tid tills insats ska vara genomförd. Vägnätet i klass 1-3 som tillsammans utgör 25 procent av det statliga vägnätet halkbekämpas kemiskt med saltlösning eller befuktat salt.
  • Vid frosthalka, främst på hösten och våren, sprids vägsalt även på vägar i klass 4 som annars företrädesvis sandas. Vägar i standardklass 5 som utgör drygt hälften av det statliga vägnätet sandas normalt. Även vägar som halkbekämpas mekaniskt genom sandning tillförs en viss mängd salt genom att salt blandas i sanden för att förhindra frysning.
  • Kloridjonen är lättrörlig i mark och grundvatten och förhöjda salthalter påträffas i vattentäkter längs de vägar som saltas. Trafikverket har arbetat för att minska saltmängden och idag sprids NaCl oftast som saltlösning istället för torrt eller befuktat salt.

Vägsalt är billigt men kräver frekvent återkommande arbetsinsatser. Ett helt saltfritt och ekologiskt alternativ, som både ger hög friktion och fungerar ända ned till – 50 °C, är ZeoFriction.

Bild på rådjur som lockats till vägen av vägsalt
Vägsalt drar till sig vilt som kan orsaka trafikolyckor. – Klicka för större bild!

Källor:

www.miljomal.se (ny flik)

www.bt.se (ny flik)